Gettysburg, Gettysburg, Gettysburg

Nästa år 2011 är det 150 år sedan amerikanska inbördeskriget satte igång. Det kan faktiskt ses som kriget som skapade USA. Nationsbildningen var kanske stark mot en yttre fiende men inrikes hade en konflikt mellan det industriella norr och agrara syd vuxit fram. Det gick så långt att inbördeskriget bröt ut 1861 och varade fram till 1865.
När kriget skildrades här i Sverige är det ofta slaget om Gettysburg 1 juli - 3 juli 1863 som lyfts fram. Till exempel både Militär Historia och Levande Historia har valt detta slag. Även SMB i sitt slagfältsbibliotek valde Gettysburg. Slaget var det blodigaste under kriget men var bara ett slag av många. Vem som avgick med seger i slaget spelade egentligen ingen roll. För under amerikanska inbördeskriget fick den förlorade sidan i slagen inte så mycket stryk att den gick under. Nu var Meade och Nord som vann Gettysburg men om Lee och Syd hade vunnit slaget hade det inte ändrat mycket. Detta därför sydbefästningen Vicksburg längs floden Mississippi kapitulerade den 4 juli 1863 och Nord hade kontroll över hela floden från norr till söder. Detta upplevdes som att Syd delades i två. Sydstaterna Texas, Arkansas och Louisiana skars av från de övriga.

Anders

Operation Barbarossa - stridsvagnar

När Hitler anföll Stalin och Sovjetunionen den 22 juni 1941 hade Röda Armén 23 140 stridsvagnar, det var fler än resten av världen hade tillsammans. I sovjetisk historieskrivning gick detta inte att erkänna därför den rådande politiska ideologin hade en viktig grundsten i sin syn på världen, att det sovjetiska samhället var överlägsen alla andra samhällen. Katastrofen som inträffande 1941var så enorm och att medge att för varje anfallande tysk stridsvagn fanns minst fem sovjetiska stridsvagnar i försvar skulle kunnat ifrågasätta hela systemet. Istället talade sovjetiska historiker om att Röda Armén hade 1863 moderna vagnar (dvs. T-34 och KV) och sedan ett antal äldre vagnar (dvs. T-26 och BT-7) som var föråldrade jämfört med tyskarnas mer moderna vagnar som Panzer III och Panzer IV. Det var i slutet av 1980-talet som sovjetiska historiker kunde börja skriva om en korrekt Sovjetisk stridsvagnsnumerär den 22 juni 1941. Dock frågan slutar inte där, för numera talas om att det bristande underhållet och den dåliga sovjetiska reparationstjänsten orsakade höga onödiga sovjetiska förluster. Men egentligen är det den icke-statiska frontlinjen som orsakade de höga förlusterna, tyskarna framryckte stora sträckor och skar av underhållet för de sovjetiska stridsvagnsförbanden. Man hängde helt enkelt inte med. Tittar vi på Normandie 1944 ser vi samma tendenser, när fronten i Normandie var statisk under juni och juli förlorade de tyska pansartrupperna många vagnar som reparationsobjekt som kunde tas hand om. Men under augusti när de allierade bröt ut sig ut och framryckte på djupet ökade de tyska förlusterna då den tyska bärgningstjänsten hann inte med och bränsle kom inte fram till tyska vagnar med tom tank. 

Anders

Operation Barbarossa - snart 70 år

Nästa sommar den 22 juni 1941 är det 70 år sedan historiens största fälttåg inleddes, Hitler mot Stalin. Det kan ses som en kamp om makten över Europa där till slut båda förlorade. Det kommer förmodligen komma ett antal böcker om Operation Barbarossa i samband med att 70 år sedan inleddes Operation Barbarossa men är inte allt redan skrivet om fälttåget? 
Mycket har skrivits men genom att det var så stort med så många aktörer finns en mängd aspekter som inte tagits upp. Här i Sverige är det mest de tre tyska armégrupperna Nord, Mitt och Syd som tas upp. Det skrivs även mycket om Finland men hur är det med Rumänien som bidrog med stora styrkor till Hitlers fälttåg och var bland annat involverade i hårda strider om hamnstaden Odessa i söder. Är det någon som har läst en rumänsk veterans berättelse?
Även Spaniens insats med sin spanska blå divisionen (250. infanteridivisionen ) har det skrivits lite om i Sverige. Det finns en klassisk bok på engelska, Gerald R. Kleinfeld och Lewis A. Tambs, Hitler's Spanish Legion: The Blue Division in Russia. (Southern Illinois University Press Carbondale 1979), men den verkar inte längre finnas i lager hos förlaget. Finns det ett intresse för spanjorer i hårda strider utanför Leningrad och engelska är inget problem, försök få tag i ett exemplar av denna bok. 

Anders

 Pansarbrigad eller Stridsvagnsbrigad

Under andra världskriget 1939-1945 fanns i Röda Armén en mängd stridsvagnsförband, de översätts vanligen med Stridsvagnsarmé, Stridsvagnskår och Stridsvagnsbrigad. Men ibland används prefixet Pansar- istället då vi i Sverige har haft Pansarbrigader. Inom Röda Armén är det Stridsvagnsbrigader och Mekaniserade brigader så har det egentligen någon betydelse att Stridsvagnsbrigaderna översätts till Pansar. Tittar vi på brittiska styrkor i Normandie 1944 så fanns det både Stridsvagnsbrigader (Tank brigades) och Pansarbrigader (Armoured brigades) och för att vara konsekvens borde sovjetiska Stridsvagnsbrigader översättas med just Stridsvagnsbrigad och inte anpassas efter svensk krigsmakt.

9 april 1940

En av de mera vågade operationerna under andra världskriget är Hitlers angrepp på Norge den 9 april 1940. Det finns en mängd böcker skrivna om Norges mest skakande stund. Att tyskarna skulle genomföra en så djärv och överraskande operation som operation Weserübung, genom farvatten där brittiska flottan ansågs vara herre på täppan, var det nog ingen som hade kunnat föreställa sig. Operationen var något helt nytt. Kodnamnet på operation knyter till en tysk flod i västra Tyskland, Weserövning.  

Norge hade precis som Sverige klarat sig ifrån första världskriget (1914-1918) och när andra världskriget bröt ut den 1 september 1939 var det norska försvaret eftersatt precis som det svenska försvaret. Norge tillhörde på mellankrigstiden Europas fattigare länder.  Norge hade jaktplanet Gloster Gladiator och sjöflygplanet Heinkel He 115 precis som Sverige. Till skillnad mot första världskriget blev Norden snart indragen i andra världskriget när Finland anfölls av Sovjet den 30 november 1939. Vinterkriget gjorde att norska krigsmakten förstärkte sina förband i norr men inte i söder.

Det norska försvaret hade inga stridsvagnar, både tyskarna och de allierade kom att sätta in stridsvagnar i striderna. Den mest spektakulära vagnen var givetvis Neubaufahrzeug . I slutet av oktober 1932 påbörjades utvecklingen av den tyska stridsvagnen Neubaufahrzeug. Influenserna till denna vagn kommer från det hemliga militära samarbetet mellan Sovjetunionen och Tyskland som pågick. Röda Arméns vagn som bygger på samma idéer heter T-28. Tre stycken Neubaufahrzeug byggdes av Krupp där pansarstål användes medan Rheinmetall byggde två i mjukstål. Det speciella med vagnen är att den hade flera torn, slagskepp på land, och drivningen på bakaxeln (enda tyska vagn som hade detta). Denna utveckling med flera torn visade sig inte fungera så detta var tyskarnas enda försök som kom i förbandstjänst. De tre Kruppvagnarna skickades till Norge 1940. Vagnen var 6,65 meter lång, 3 meter bred och 2,9 meter hög. Vikten var nästan 20 ton. Huvudbeväpningen var en 7,5 cm kanon och en 37 mm kanon tvillingmonterat i huvudtornet.

Bild: Neubaufahrzeug i Norge (Bundesarchiv_Bild_101I-761-221N-06)

Det vore väldigt intressant att läsa om hur denna vagn kom att uppfattas av norska civila med tanke på nästan ingen av dem hade förut sett en stridsvagn. Vad var deras reaktion och hur beskrev de vad de såg? Ännu har jag inte hittat något men kanske i framtiden.  

Överhuvudtaget innehåller fälttåget i Norge flera dramatiska händelser som sänkningen av den tyska kryssaren Blücher med kanoner från slutet av 1800-talet, tillverkare Krupp och inköpta under unionstiden. Eller sänkningen av Norges pansarskepp  Eidsvold och Norge i Narvik. Även de var inköpta under unionstiden. 

Jag var där


Det verkar som alltfler memoarer från andra världskriget blir publicerade med temat "Jag var där". Gamla brev och dagböcker ser dagens ljus och det blir en bok. Dessutom kommer det memoarer från gamla veteraner som på ålderns höst vill skriva sin historia, de vill göra ett slags avslut med sitt förflutna. En av dessa är Bruno Manz, Fångad av hakkorset , Nazist och soldat i Tredje Riket. Boken handlar inte om slag och strider utan om hur Bruno Manz rannsakar sitt förflutna som Hitlers beundrare och soldat i Luftwaffe, markpersonal. Det intressanta med boken är att boken kan faktiskt användas som ett argument för fri radio, tv och press. Som Manz, föddes 1921, påpekar präglades hans ungdom av Hitler, Goebbels och hans fars förkärlek för tidningen "Der Stürmer".  Argumenten nöttes in och tills slut förlorades förmåga till kritiskt tänkande eller snarare i hans fall fick den inte utvecklas under ungdomsåren utan kom först senare. I hans värld, Hitlertyskland, fanns en informationskälla som nyttjade olika medier att få ut sitt budskap. Det fanns inte utrymme för den fria rösten.

Warszawa 1920

Jag köpte för en tid sedan en bok skriven av Adam Zamoyski. Den utgiven på svenska och heter just Warszawa 1920. En trevlig liten bok om ett ämne som jag inte har läst mycket om. Det har funnits med i periferin när jag har läst om ryska revolutionen och ryska inbördeskriget. Boken har 175 sidor, vilket gör att den läses ut ganska snabbt och enkelt. Bokens huvudpersoner är Josef Pilsudski och Michail Tuchatjevskij. Ibland var det svårt att hänga med, en anledning kan vara kartorna. Men det klagas nästan jämt över kartorna i militärhistoriska böcker och att de har brister. Det som störde mig var att plötsligt tog kriget och boken slut utan egentligen någon riktig förklaring om varför och motiven bakom det. Förutom att båda sidor såg det som vapenvila istället för fred. Jag ger boken betyg 3 av 5, den är läsvärd, Det är faktiskt positivt att boken är tunn, detta gjorde att jag hann läsa ut boken på en helg utan större uppoffringar. Till skillnad mot en engelsk tegelsten som jag köpte häromdagen, The Bloody Victory  av William Philpott. Den är 721 sidor, den är nog spännande men för tillfället hyllvärmare. 

Hej

Denna blogg är nystartad och kommer att långsamt att byggas upp. Här på bloggen hoppas jag kunna skriva in mina åsikter och tankar om militärhistoria och nya böcker inom historia.