Liddell Hart - en övervärderad teoretiker och militärhistoriker

En av de mer kända militärteoretiker  som kom under mellankrigstiden var Basil Liddell Hart, han upplevde personligen Västfronten under en tid (1915-1916).  Han är mest känd  för indirekt anmarsch (The Indirect Approach) som även benämns som indirekt strategi. Något förenklat kan det förklaras med följande:  anfall där fiendes huvudstyrka inte finns och genom detta försöka vinna kriget. Det är ett försök att komma ifrån det som skedde på Västfronten 1914-18, ett utnötningskrig.

Problemet är att man måste ändå engagera fiendes huvudstyrka även om man anfaller någon annanstans eftersom annars förflyttar den sig bara dit. Liddell Hart har tydligen hämtat inspirationen till indirekt anmarsch från det Amerikanska Inbördeskriget (1861-1865), speciellt general W.Shermans offensiv som innebär Atlantas fall 1864 och den efterföljande ”marschen till havet”. Det Liddell Hart bortser ifrån är att samtidigt genomförs ett rent utnötningskrig under ledning av nordgeneralerna Grant och Meade i Virginia mot en Sydarmé vars befälhavare är Robert.E.Lee, detta för att förhindra att Syd skiftar över trupper från öster till väster. Man utnyttjar sin numerära överlägsenhet (dvs en bättre förmåga att ta förluster tack vare ett större befolkningsunderlag) genom att låsa fiendes huvudarmé och därigenom skapa utrymme för trupperna i väster (större geografisk yta vilket ger större möjligheter till flankering av motståndare).

En annan samtida brittisk militärteoretiker J.F.C.Fuller inser detta. Han kallar den indirekta strategin för den undvikande strategin när han skriver om Första Världskriget. Enligt Fuller spelar det egentligen ingen roll var man slåss för fienden har ändå kulan, spaden och taggtråden på varje front. Han trycker istället på vad Clausewitz en gång har skrivit att i ett krig mot en allians ska målet vara att besegra den primära partner eftersom det orsakar att de övriga i alliansen kollapsar.

Anders