Röda Arméns blodigaste slag 1941 – 1945

Stalingrad är nog det mest kända slaget men tillhör inte den blodigaste om vi ser förluster per dag. Här blir rätt avgörande när började slaget och när slutade slaget och hur stort det var geografiskt, vilka förband ska räknas. Stalingrad brukar av ryska historiker delas in en försvarsfas som inleds 17 juli 1942 och anses avslutad den 18 november 1942. Anfallsfasen inleds den 19 november och är avslutad den 2 februari 1943. Men ingen av dem platsar på listan nedan över sovjetiska dagliga förluster.

1. Försvaret av Vitryssland 22 juni – 9 juli 1941 (23 210 per dag)
2. Voronezj-Vorosjilovgrads försvarsoperation 28 juni – 24 juli 1942 (21 050 per dag)
3. Försvaret av Moskva 30 september – 5 december 1941 (18 939 per dag)
4. Försvaret av Västra Ukraina 22 juni – 6 juli 1941 (16 106 per dag)
5. Slaget om Charkov 12 maj till 29 maj 1942 (15 399 per dag)
6. Slaget om Berlin 16 april till 8 maj 1945 (15 325 per dag)
7. Kertj försvarsoperation 8 maj till 19 maj 1942 (14 714 per dag)
8. Belgorod-Charkov offensiven 3 augusti till 23 augusti 1943 (12 170 per dag)
9. Slaget om Smolensk 10 juli – 10 september 1941 (12 063 per dag)
10. Tjernigovsk-Poltava offensiven 26 augusti- 30 september 1943 (11 887 per dag)

Resultatet kan ändras beroende hur de olika operationerna och slag delas upp tidsmässigt och geografiskt men ovan sammanställning bygger på ryska historikers uppdelning av operationerna.



Det var inte bara stora manskapsförluster som drabbade Röda armén i striderna på östfronten utan även gigantiska materiella förluster. Foto: Krigsarkivet



Notera i tabellen att försvaret av Moskva under senhösten 1941 till hör bland de värsta slagen och detta mycket pga. den gigantiska dubbelinringningen vid Vjazma – Brjansk under oktober 1941. Sedan kommer flera strider från Barbarossas inledning med på listan. Men även slag både från 1942 och 1943 men även ett från 1945. Slaget om Berlin var kostsamt för Röda armén, tyskarna stred bittert samtidigt som Röda armén anföll kraftigt.

Anders

Lend-lease stridsvagnar till Stalin

Både Storbritannien och USA kom att snabbt sluta upp på den sovjetiska sidan i kriget på Östfronten 1941. Redan den 12 juli undertecknade Storbritannien och Sovjet en gemensam deklaration om kriget mot Tyskland. Den 28 juli anlände president Roosevelts personliga representant Harry Hopkins för USAs räkning till Moskva. Några dagar senare, den 2 augusti, så förlängdes deras handelsöverenskommelse med ett år.

De sovjetiska tidningarna slog upp Harry Hopkins besök stort, och den sovjetiska propagandan riktad mot tyska soldater kom att snabbt utnyttja avtalet med USA i den psykologiska krigföringen. Under första världskriget när det blev klart att USA gick in kriget 1917 försökte tyskarna framtvinga ett avgörande på västfronten innan de amerikanska trupperna anlände till Frankrike men det misslyckades.  På sovjetiska flygblad som släpptes över tyska linjer kan följande läsas om Hopkins besök som avslutning:  ” Därmed har också Amerika aktivt slutit upp till kampen på Östfronten mot Hitlertyskland.”

Närmandet mellan USA och Sovjetunionen hade faktiskt redan börjat före kriget. USAs president Franklin Roosevelt hade tagit en positiv hållning mot Sovjetunionen och faktiskt varit pådrivande när USA och Sovjetunionen upprättade diplomatiska förbindelser med varandra. Det skedde redan den 16 november 1933 och president Roosevelt och Maxim Litvinov, utrikesminister för Sovjetunionen, undertecknade avtalet. Det var också Roosevelt som den 24 juni 1941 såg till att sovjetiska tillgångar i amerikanska banker som hade låsts pga. vinterkriget blev tillgängliga för Sovjet igen. Röda Armén köpte snabbt 59 jaktplan däribland ett antal Curtis P-40 Tomahawk.

Vad som var viktigare i relationerna mellan de västallierade och Sovjetunionen var det som inträffade under en konferens i Moskva den 29 september till 1 oktober där Sovjetunionen, Storbritannien och USA hade diskussioner om Sovjets fortsatta kamp mot Tyskland. I samtalen medverkade  Averell Harriman för USAs räkning, Lord Beaverbrook för Storbritanniens medan Stalin själv deltog för Sovjetunionen. Här tecknades ett lend-lease avtal där Storbritannien och USA skulle bistå Sovjetunionen med vapen, utrustning och material som behövdes i kampen mot Tyskland.

Till exempel de första brittiska stridsvagnarna anlände redan under 1941, 361 stridsvagnar och 330 lätta pansarfordon levererades. Medan de första amerikanska anlände först under januari 1942 men då var Tyskland och USA i krig med varandra. Men däremot amerikanska stridsflygplan sättes in i strid redan den 12 oktober 1941 utanför Moskva. Det amerikanska jaktplan av modellen Curtis P-40 Tomahawk som flögs av piloter ur 126. jaktregemente  som var en del av luftförsvarsstyrkorna (PVO). 

Nedan följer en tabell över de allierade leveranserna av stridsvagnar till Sovjetunionen. 

Vagnstyp	1941	1942	1943	1944	1945	Totalt
Mk.II Matilda	145	626	147			918
Mk.III Valentine	216	959	1776	381		3332
Mk.IV Churchill		84	179			263
Mk. VII Tetrach		20				20
M2 Lee		812	164			976
M3 Stuart		977	255			1232
M4 Sherman		36	469	2345	814	3664
Totalt per år	361	3514	2990	2726	814	10405

Källa: Kolomiets, Maksim & I.Mosjtjanskij, Tanki Lend-Liza 1941-1945. (Eksprint, Moskva 2000). s.12-13.

 Tabellen visar att de vanligaste stridsvagnar var Valentine och Sherman men också många Matilda och Stuart levererades. Det intressanta med Valentine är att det inte bara brittiskt tillverkade utan att många kom från Kanada. Vissa kårer i det sovjetiska pansarvapnet utrustades med Shermans som huvudstridsvagn, till exempel 3. gardes mekaniserade kåren som sommaren 1944 i 3. vitryska fronten inför Operation Bagration, hade 110 Shermans, 70 Valentine och 16 sovjetiska T-34 vagnar.  Även 1. gardes mekaniserade kåren, 8. gardes mekaniserade kåren och 9. gardes mekaniserade kåren kom att få många Shermans. Vagnen var pålitlig. 

Anders