Lend-lease stridsvagnar till Stalin

Både Storbritannien och USA kom att snabbt sluta upp på den sovjetiska sidan i kriget på Östfronten 1941. Redan den 12 juli undertecknade Storbritannien och Sovjet en gemensam deklaration om kriget mot Tyskland. Den 28 juli anlände president Roosevelts personliga representant Harry Hopkins för USAs räkning till Moskva. Några dagar senare, den 2 augusti, så förlängdes deras handelsöverenskommelse med ett år.

De sovjetiska tidningarna slog upp Harry Hopkins besök stort, och den sovjetiska propagandan riktad mot tyska soldater kom att snabbt utnyttja avtalet med USA i den psykologiska krigföringen. Under första världskriget när det blev klart att USA gick in kriget 1917 försökte tyskarna framtvinga ett avgörande på västfronten innan de amerikanska trupperna anlände till Frankrike men det misslyckades.  På sovjetiska flygblad som släpptes över tyska linjer kan följande läsas om Hopkins besök som avslutning:  ” Därmed har också Amerika aktivt slutit upp till kampen på Östfronten mot Hitlertyskland.”

Närmandet mellan USA och Sovjetunionen hade faktiskt redan börjat före kriget. USAs president Franklin Roosevelt hade tagit en positiv hållning mot Sovjetunionen och faktiskt varit pådrivande när USA och Sovjetunionen upprättade diplomatiska förbindelser med varandra. Det skedde redan den 16 november 1933 och president Roosevelt och Maxim Litvinov, utrikesminister för Sovjetunionen, undertecknade avtalet. Det var också Roosevelt som den 24 juni 1941 såg till att sovjetiska tillgångar i amerikanska banker som hade låsts pga. vinterkriget blev tillgängliga för Sovjet igen. Röda Armén köpte snabbt 59 jaktplan däribland ett antal Curtis P-40 Tomahawk.

Vad som var viktigare i relationerna mellan de västallierade och Sovjetunionen var det som inträffade under en konferens i Moskva den 29 september till 1 oktober där Sovjetunionen, Storbritannien och USA hade diskussioner om Sovjets fortsatta kamp mot Tyskland. I samtalen medverkade  Averell Harriman för USAs räkning, Lord Beaverbrook för Storbritanniens medan Stalin själv deltog för Sovjetunionen. Här tecknades ett lend-lease avtal där Storbritannien och USA skulle bistå Sovjetunionen med vapen, utrustning och material som behövdes i kampen mot Tyskland.

Till exempel de första brittiska stridsvagnarna anlände redan under 1941, 361 stridsvagnar och 330 lätta pansarfordon levererades. Medan de första amerikanska anlände först under januari 1942 men då var Tyskland och USA i krig med varandra. Men däremot amerikanska stridsflygplan sättes in i strid redan den 12 oktober 1941 utanför Moskva. Det amerikanska jaktplan av modellen Curtis P-40 Tomahawk som flögs av piloter ur 126. jaktregemente  som var en del av luftförsvarsstyrkorna (PVO). 

Nedan följer en tabell över de allierade leveranserna av stridsvagnar till Sovjetunionen. 

Vagnstyp	1941	1942	1943	1944	1945	Totalt
Mk.II Matilda	145	626	147			918
Mk.III Valentine	216	959	1776	381		3332
Mk.IV Churchill		84	179			263
Mk. VII Tetrach		20				20
M2 Lee		812	164			976
M3 Stuart		977	255			1232
M4 Sherman		36	469	2345	814	3664
Totalt per år	361	3514	2990	2726	814	10405

Källa: Kolomiets, Maksim & I.Mosjtjanskij, Tanki Lend-Liza 1941-1945. (Eksprint, Moskva 2000). s.12-13.

 Tabellen visar att de vanligaste stridsvagnar var Valentine och Sherman men också många Matilda och Stuart levererades. Det intressanta med Valentine är att det inte bara brittiskt tillverkade utan att många kom från Kanada. Vissa kårer i det sovjetiska pansarvapnet utrustades med Shermans som huvudstridsvagn, till exempel 3. gardes mekaniserade kåren som sommaren 1944 i 3. vitryska fronten inför Operation Bagration, hade 110 Shermans, 70 Valentine och 16 sovjetiska T-34 vagnar.  Även 1. gardes mekaniserade kåren, 8. gardes mekaniserade kåren och 9. gardes mekaniserade kåren kom att få många Shermans. Vagnen var pålitlig. 

Anders