Jag var där


Det verkar som alltfler memoarer från andra världskriget blir publicerade med temat "Jag var där". Gamla brev och dagböcker ser dagens ljus och det blir en bok. Dessutom kommer det memoarer från gamla veteraner som på ålderns höst vill skriva sin historia, de vill göra ett slags avslut med sitt förflutna. En av dessa är Bruno Manz, Fångad av hakkorset , Nazist och soldat i Tredje Riket. Boken handlar inte om slag och strider utan om hur Bruno Manz rannsakar sitt förflutna som Hitlers beundrare och soldat i Luftwaffe, markpersonal. Det intressanta med boken är att boken kan faktiskt användas som ett argument för fri radio, tv och press. Som Manz, föddes 1921, påpekar präglades hans ungdom av Hitler, Goebbels och hans fars förkärlek för tidningen "Der Stürmer".  Argumenten nöttes in och tills slut förlorades förmåga till kritiskt tänkande eller snarare i hans fall fick den inte utvecklas under ungdomsåren utan kom först senare. I hans värld, Hitlertyskland, fanns en informationskälla som nyttjade olika medier att få ut sitt budskap. Det fanns inte utrymme för den fria rösten.